Original Dixieland one step.

Nu vill jag egentligen bara gå och lägga mig så det kan bli morgon. Då får jag ta ut mina pin curls och jag tänkte bli den tjusigaste flicksnärtan i kvarteret. Helst skulle man ju ha någon fin kjol också, men det löser sig.

För dagen vill jag flytta hem till Stockholm, stabilisera mina sinnen och börja dansa charleston och inreda mitt hem med oljade teakmöbler och färgglada burkar och vara sådär perfekt och ha rätt rött läppstift. Men det blir om några år.

Wild Bill Davison – Original Dixieland One Step

Grundstötningsrisk.

Helgens nya; Zee Avi. Hon sjunger fantastiskt fint, sådär rakt in i hjärtat och golvar mig men plockar upp mig när jag behöver det.

Zee Avi – Bitter Heart

Sen tycker jag om att städa, eller kanske snarare organisera. Skriva lappar och strukturera. Jag ska nog jobba med logistik någongång i framtiden.

Älskog.

Dagens insikt: Jag älskar att börja och sluta. Det spelar ingen roll vad det handlar om för saker.

Materialism kontra socialism.

Bytardagen no. 1. Herregud, jag har hittat så fina saker. En jacka som ser ut precis som en sån jag önskat mig länge men varit för snål för att köpa. Och ett par klackskor som kommer bli fantastiska till tighta jeans. Jag blir nästan rädd för mig själv över att jag blir så upphetsad av kläder. Det är inte likt mig. tror jag.

Jag är glad över mina nya bekantskaper för veckan. Och alla nytillskansade kunskaper. Papperstranevikning till exempel. Tack!

Latnemitnes.

Mina saker går sönder och egentligen orkar jag inte bli arg. Men samtidigt är det så synd. Å andra sidan ger det mig en ursäkt att köpa nya. Fast jag är gladast att min favoritmugg fanns kvar hos keramikern.
Man ska inte fästa sig för mycket vid ting. Då blir man galen, och tråkig. Sån är jag.

Solförmörkelse.

Nina Hemmingsson gestaltar livet på ett läskigt pricksäkert sätt. Så man slipper göra det själv..

Susdus-bus.

Ett barn ska jag ha när jag blir stor
Med smala ben och mjuka skor
Små vassa tänder och skära händer
Mage som en sockertopp
Och ljusbrunt hår precis rakt upp

Och vi ska busa mycket varje dag
Mitt eget lilla barn och jag
Och skrika som gorillor ska vi göra
Hoppa runt och skrämma folk
Ni ska få höra
Och vi ska bita dom i benen
Binda fast dom vid den stora stenen


Snart, ska ni få se. Jag längtar efter att hålla något litet, kärlekstörstande, som behöver en.

Långtbortsång.

Jag tycker bäst om regnet när det slutar. Och jag tycker näst bäst om broderier när de är klara. färdiga. gå.

Nyinköp: Sekretär. Kan nog bli fint, även om jag ställer mig lite frågande såhär i efterhand. Men det blir säkert topp.

Idag tänkte jag på att det inte är så lätt som jag trott att glömma människor man känt. De finns liksom kvar, minnena vill inte riktigt försvinna även om man försöker. Det gör mig vemodig och lite rädd. Jag tänkte nog sluta försöka. Det kan gott kännas lite ett tag nu. Känning är bra, lite som blodprovsnålstick.

Initialstabilitet.

Maken till dålig pluggmoral får man leta efter. Eller, jag har försökt, men jag förstår inte. Inte ens sådant som jag en gång redan fattat. Det är då man känner att stupet är nära. Kanske en springtur eller en surdeg eller ett broderi kan göra susen.

Jag vill pyssla om något. Något levande som inte är en surdeg eller en blomma..

Blå kväll, vitt vin.

Nattens projekt är att tycka om Magnetic Fields. Jag känner att potentialen finns där, jag måste bara vänja mig - I don't want to get over you.

Publik, bra och dåligt. Jag tyckte om att ha uppsikt, sen gav det mig mest bara panik. Men vinet var gott.

Natt i en stad nära dig.

Jag vill gärna hjälpas åt. Kanske ha hjälp också. Få hjälp att hitta hem, för det blir så knepigt när man springer runt i sin egen stan och känner sig vilse(n). Är det inte lite lättare med stillhet?

Hösten kom tillslut, med besked. Man blåser bort lite, fast det känns. Det känns i alla fall. Och jag försöker ser lyckan i att begära det jag vill, inget mer. Sånt är lättare när luften är frisk och lätt att andas.
När jag cyklar till skolan på morgnarna är det som att blåsas ren, fri. Speciellt när jag kommer förbi dammen med fontänen. En vattenspegel med prickar. På andra sidan vägen tornar bokskogen upp sig med en roströd lövmatta under, som solen kan väcka. Det tycker jag om. i alla fall.

Särimner af Ramberget.

Jag har skaffat ett husdjur. Han heter Daniel och verkar vara en riktigt ivrig kille. Han pockar på uppmärksamhet så fort man öppnar kylskåpet, och självklart kan man inte låta bli att titta till honom. Helst vill jag klappa lite också, men de som vet säger att man inte ska röra, så jag håller fingrarna i styr. Egentligen borde han hetat Särimner, men han såg helt klart ut som en Daniel, första gången jag höll i honom. Och han växer så det knakar. Man tror inte sina ögon..

Oceanen och jag.

För dagen ångrar jag nästan hela augusti, men det går inte riktigt att gräva ner sig i gamla saker, tankar. Det lär vara lättare att komma framåt, säger de som vet. Tydligen ska vin kunna hjälpa också. Jag tänkte dock dränka mina sorger i badhuset imorgon kväll. I varmbassängen under pensionärssimmet.

Tänk att sommaren kan kännas så avlägsen. Det är slående, men det var trots allt bara två månader sen jag var ute och seglade. Tryckte kinden mot solvarma klippor vid ett litet hus nära en jordgubbsäng. När det stället försvinner kommer jag nog dö lite inombords.

Litteraturens högborg.

Bokmässan är succé. Gör succé. Där kan man tillbringa ett halvt liv, äta sig mätt på reklamgodis och lyrikböcker. Jag är mycket nöjd med mina fynd. Kanske mest med min nya kalender som är likadan som min gamla fast finare. Mannen i montern varnade för att man kunde bli beroende av Moleskine. Han sa att han hade sett många som blivit det. Det kändes som att han talade till och om mig. Och, jag fick en surdegsgrund av bröd-Martin. Det känns mycket stort. Mina förhoppningar på brödet är skyhöga. Även min Vivaldi-brosch gjord av en vinylskiva slår det mesta. På det hela taget: en helt fantastisk bokmässa. Och, more to come. Imorgon.

21,5.

Jag är en pryd nucka med en öken mellan bena. Jag vet att du önskar att din mamma var lite mer som jag..

Även fast mina händer är känsliga..

Kramberget.

PS. Jag ska möta den här vintern med nya ögon. Längtan finns redan, och jag vill hålla händer under göteborgssnöfall. DS.

Fagus silvatica.

Jag är förtjust. Förtjust i att gå upp på morgonen och cykla genom en bokskogsravin i milt mjukljus. Förtjust i att få känna att jag förstår saker som folk förklarar för mig.
Och även om jag kanske lyckades få till en liten nätt brand i mitt motorrum idag, så får man hämta sig, rekreera sig, med ett eventuellt broderi och segling. En eller annars ingefärskola skulle kunna gå bra. också.

En vals för dig, för mig. Kanske en folkdans. på måndag. Mjukhjärtan vid tanken.

Nära hjärtat, konstruktivt.

Den har liksom vuxit fast på något vis, den existentiella krisen. Men jag tror minsann den har mattats av en hel del av det här pluggandet, även om det bara just kommit igång. Det upptar all min tankekraft att läsa om kurser och bäringar och samarbetet mellan vev- och kamaxlarna i en tvärstycksmotor.

När regnet glittrar på rutorna och jag väntar mer än någonsin så infinner sig nog någon slags sinnesfrid, eller ett mellanrum. Jag tycker om det, massor. Speciellt i kombination med en välstädad lägenhet, vilket dessvärre inte är fallet just nu. Men jag ska ta tag i sånt, vilken dag som helst. (imorgon!)

Out of nowhere.

Kurbits är det nyaste nya svarta och vore jag inte så feg kanske det skulle bli en sån tatuering. Fast nu bli det nog ett tröjtryck eller kanske en broderi istället. Det är mer i linje med min personlighet.

Jag tänker att vi ska flytta till Småland. Till ett hus med snickarglädje och livsglädje och hitta svamp på kvällarna och elda i vedspis och dricka hembryggt vin som ska vara gott. Kanske är man också ska lära sig fiol, men det vore nog att gå lite väl långt. Om det nu, mot all förmodan, inte blir som jag tänker mig så ska jag pynta mitt rum, mitt hem, min borg med blommor och blader i allsköns färger.

Dagens tips.

You can not find peace by avoiding life.

(v.w)


för övrigt anser jag att Göteborg bör förstöras.

Förvuxen.

Jag tål inte den tanken att någon går och väntar på mig.
Att någon går och väntar sig något av mig.
Ska jag ha den tanken ständigt över mig - då blir det aldrig något av mig..

(H.S.)

Status.

Sprungna kilometer: noll.
Det bådar inte gott för min nytändning i livet, dock vill jag ge det en liten invänjningsperiod på sisådär en vecka. Däremot tänker jag att cykling kan vara det nya svarta. Imorgon börjar jag. Återkommer..

Blanc de blancs.

Idag är första dagen. Det nya livet. Det nya landet.
Jag tänker att jag kommer tillbringa stor del av den tiden på Hagabion. För, nu när jag tagit tag i saker och ting, så kan man ju unna sig lite finsaker här i livet. Som dragspelsmusik i hörlurarna på spårvagnen, som vin som kostar 68 kronor flaskan, som tvättmedelsdoftade parfym.
Kanske en promenad upp till en skans nära dig.

Instinkt och tanke.

Jag tycker bättre om att duscha än att skriva,

och bättre om att vara underfundig än att vara logisk.

Jag tycker bättre om att vara bra än dålig,

bättre om att vara snygg än ful.

Vattenslottet.

Och plötsligt fick jag en känsla av att vara någon annan. Jag tänker att det nog ska vara så. Att det är en del av verkligheten.

Det där med motivation, är det något man ska finna i sig själv, hos sig själv? För i så fall måste jag nog börja leta på riktigt, nu genast. Det där med att bara göra sånt man själv tycker om, det går inte alls. När ska man få tid för det, när vardagssysslorna och livet liksom tog all ens tid?

I ropet, nu.

Vissa dagar är inte dina, alls. Men idag är det min dag. Det känner jag på mig. För trots tröttheten känner jag mig smått oövervinnerlig, på något vis. I såna här lägen tror jag man ska gå på magkänslan och försöka göra dagen sådär bra som den känns.
Plan 1. Lämna tillbaka biblioteksböcker. (Den som är satt i skuld är aldrig fri.)
Plan 2. Gå och lägga mig i tid.
Plan 3. Umgås med de jag tycker om. Bara dem.

..kan ju inte sägas ha något slut.

Dagar som dessa är leendena närmare än man vågar tro. För till och med spårvagnarna är snälla och kommer när man ber dem. Och kaffet imorse hos ungafrökenolsson hade inget skum men var gott ändå, jag fick lite ändå. Nya cykeldäck gjorde också saker och ting bättre.
Snart är det maj.

Poplugg 1.

Och där stod jag och sa man när jag menade jag. för det är ju så mycket enklare och behagligare. mindre nära.

Solkatter i april.

En cykeltur vid ett salthav ger livslugn en hel dag, minst. När man kan ta sig friheten att trotsa rädslorna och cykla utan hjälm blir allt så mycket mer spännande också. Lite som att springa fortfort ner för branta backar så man nästan ramlar fast ändå inte.

Idag har jag tänkt på att man kanske skulle trotsa sina ideal lite också, när trotsigheten ändå sitter i. Kanske är det så att det kommer bli ohåriga ben i sommar. Även fast jag tycker himla mycket om när solen skiner genom benfjunen och de liksom vaggar lite mjukt i vinden. Den som lever får se.

Försvinnande.

Att åka bil i mörker är som att simma på natten. sådär med skräckblandad förtjusning. Och man skulle kunna vara var som helst. Utanför Uddevalla eller kanske i Krokom, det vet man inte riktigt. Det gör det hela ännu mer spännande. Nu var det ju mer Bohuslän än Jämtland men det spelade liksom ingen roll.

Jag har förresten bestämt mig för att bli vuxen nu.

Andetag.

Mitt vardagsrum är numera i både guld och silver och fick jag välja skulle jag lyssna på Nick Drake hela helgen som kommer. Inte gå utanför dörren för annat än tjejfester och möjligtvis ett och annat besök.

Är en helt ledig helg vardagslyx eller lyx på riktigt? Jag trodde aldrig jag skulle behöva planera in helger utan måsten. Det kändes avlägset, vuxet. Men plötsligt behövs det. tydligen.

Jag simmar för bra..

Jag har tyckt om den här dagen. Detaljerna gjorde den.
Jag bytte batterier i min mjölkvisp och helt plötsligt fick jag skum på mitt förmiddagskaffe. Och så fanns alla Erlend Loes böcker på Pocket Shop. Och tentan kändes överkomlig.
Kanske behöver saker inte vara större än så för att vara bra, göra skillnad. Det känns tryggt.

Det är förresten läskigt att vara vuxen. Men det är väl så, att man får lov att göra saker man inte vill, inte tycker om. Att offra sig för andra, fast det blir kasst för en själv. Är det så det ska vara?

Älvsnabbhet.

Jag tänker mig att det kanske blir ett piano, trots allt. Välstämt men lagom slitet. och lagom litet.

Idag är engagemangspeppen på plus. Hundra plus.

Och jag skulle vilja cykla flera hundra mil om jag bara kunde, mest för att få ut mitt spring i benen. Kanske kommer morgondagen innehålla en mer eller mindre lång cykeltur. Jag har nämligen upptäckt att man kan ta cykeln på båten nere på älven, vilket kommer revolutionera mina transportmöjligheter till och från min ö.

Snabbhet, 180.

Jag tänker att jag ska skaffa mig ett piano, på något sätt ska det få plats i vardagsrummet. Det där spontanspelandet är något man, jag, behöver. Det ska tydligen finnas pianon gratis, mot avhämtning men mitt vardagsrum blir ju inte större för det..

Och sen har jag trott att spontanitet har varit bra, något man ska ta vara på. Men det har visat sig att det inte alls är så. Jag tänker att min köpenhamnsresa kan få bevisa motsatsen. Gör den inte det, ska jag sluta vara impulsiv.

Kvällens mål.

Var ämnar du gå?
Jo, jag skall hitta någon som har gömt sig i en vrå,
som har gömt sig i en vrå.

Men säg mig vad är orsaken därtill?
Det är för att jag måste, och inte för jag vill,
det är inte för jag vill.

Eriksberg Krokäng.

Såhär på kvällen, mitt i koffeinrus utan dess like, blir man väldigt kreativ. Det är då man önskar att man var en musiker av rang som kunde sätta sina ord på pränt. Skriva låtar som man var nöjd med, även dagen efter. Jag tänker mig att det är så de stora namnen gör sin musik.
I väntan på morgondagen kan man ju alltid plinka lite, trots allt. Spela sin egen godnattvisa

Dagens osanning.

Jag gillar mina anletsdrag och min figur
i sanning utan vank
när spegeln visar fram mig
som jag är.

Luften bor i mina steg.

Idag tänker jag att. Problem som man har med att sova borta försvinner ganska snabbt när man inte känner sig hemma hos sig själv.