Särimner af Ramberget.

Jag har skaffat ett husdjur. Han heter Daniel och verkar vara en riktigt ivrig kille. Han pockar på uppmärksamhet så fort man öppnar kylskåpet, och självklart kan man inte låta bli att titta till honom. Helst vill jag klappa lite också, men de som vet säger att man inte ska röra, så jag håller fingrarna i styr. Egentligen borde han hetat Särimner, men han såg helt klart ut som en Daniel, första gången jag höll i honom. Och han växer så det knakar. Man tror inte sina ögon..

Oceanen och jag.

För dagen ångrar jag nästan hela augusti, men det går inte riktigt att gräva ner sig i gamla saker, tankar. Det lär vara lättare att komma framåt, säger de som vet. Tydligen ska vin kunna hjälpa också. Jag tänkte dock dränka mina sorger i badhuset imorgon kväll. I varmbassängen under pensionärssimmet.

Tänk att sommaren kan kännas så avlägsen. Det är slående, men det var trots allt bara två månader sen jag var ute och seglade. Tryckte kinden mot solvarma klippor vid ett litet hus nära en jordgubbsäng. När det stället försvinner kommer jag nog dö lite inombords.

Litteraturens högborg.

Bokmässan är succé. Gör succé. Där kan man tillbringa ett halvt liv, äta sig mätt på reklamgodis och lyrikböcker. Jag är mycket nöjd med mina fynd. Kanske mest med min nya kalender som är likadan som min gamla fast finare. Mannen i montern varnade för att man kunde bli beroende av Moleskine. Han sa att han hade sett många som blivit det. Det kändes som att han talade till och om mig. Och, jag fick en surdegsgrund av bröd-Martin. Det känns mycket stort. Mina förhoppningar på brödet är skyhöga. Även min Vivaldi-brosch gjord av en vinylskiva slår det mesta. På det hela taget: en helt fantastisk bokmässa. Och, more to come. Imorgon.

21,5.

Jag är en pryd nucka med en öken mellan bena. Jag vet att du önskar att din mamma var lite mer som jag..

Även fast mina händer är känsliga..

Kramberget.

PS. Jag ska möta den här vintern med nya ögon. Längtan finns redan, och jag vill hålla händer under göteborgssnöfall. DS.

Fagus silvatica.

Jag är förtjust. Förtjust i att gå upp på morgonen och cykla genom en bokskogsravin i milt mjukljus. Förtjust i att få känna att jag förstår saker som folk förklarar för mig.
Och även om jag kanske lyckades få till en liten nätt brand i mitt motorrum idag, så får man hämta sig, rekreera sig, med ett eventuellt broderi och segling. En eller annars ingefärskola skulle kunna gå bra. också.

En vals för dig, för mig. Kanske en folkdans. på måndag. Mjukhjärtan vid tanken.

Nära hjärtat, konstruktivt.

Den har liksom vuxit fast på något vis, den existentiella krisen. Men jag tror minsann den har mattats av en hel del av det här pluggandet, även om det bara just kommit igång. Det upptar all min tankekraft att läsa om kurser och bäringar och samarbetet mellan vev- och kamaxlarna i en tvärstycksmotor.

När regnet glittrar på rutorna och jag väntar mer än någonsin så infinner sig nog någon slags sinnesfrid, eller ett mellanrum. Jag tycker om det, massor. Speciellt i kombination med en välstädad lägenhet, vilket dessvärre inte är fallet just nu. Men jag ska ta tag i sånt, vilken dag som helst. (imorgon!)