fredag 21 maj 2010

Brytningspunkt 2.

Mina spårvagnsresor tar så mycket längre tid nu. Det känns som en hel evighet mellan hem och bort, fast på ett ganska fint vis. Saker hinner hända, många. Och jag hinner läsa. Tänk, jag hade glömttappat känslan av att drunkna i en bok sådär totalt, brutalt.

Mina fingrar vill skriva brev på skrivmaskinen. Men, jag vågar inte skicka dem, är inte säker på adressen (eller är det kanske adressaten jag tvekar inför?). För hur uttrycker man känslor på ett lite lagomt sätt. Är känslor ens lagom?

Jag tappar balansen, som den flyttfågel jag är. Eller så bara lurar jag mig själv att jag är en, för att jag tvingats flytta. Rättfärdiga, du vet.

onsdag 5 maj 2010

Brytningspunkt 1.

för, det är inte lätt att vara här och finnas till.

tänker jag och vill gömma mig för omvärlden. Bli ett filtknyte, omhändertas, fråntas ansvar och vuxenhet. Jag vill helst bli avslöjad som en sexåring som låtsats vara tjugotvå och lurats så bra att alla, alla gått på det.