Långtbortsång.

Jag tycker bäst om regnet när det slutar. Och jag tycker näst bäst om broderier när de är klara. färdiga. gå.

Nyinköp: Sekretär. Kan nog bli fint, även om jag ställer mig lite frågande såhär i efterhand. Men det blir säkert topp.

Idag tänkte jag på att det inte är så lätt som jag trott att glömma människor man känt. De finns liksom kvar, minnena vill inte riktigt försvinna även om man försöker. Det gör mig vemodig och lite rädd. Jag tänkte nog sluta försöka. Det kan gott kännas lite ett tag nu. Känning är bra, lite som blodprovsnålstick.

Initialstabilitet.

Maken till dålig pluggmoral får man leta efter. Eller, jag har försökt, men jag förstår inte. Inte ens sådant som jag en gång redan fattat. Det är då man känner att stupet är nära. Kanske en springtur eller en surdeg eller ett broderi kan göra susen.

Jag vill pyssla om något. Något levande som inte är en surdeg eller en blomma..

Blå kväll, vitt vin.

Nattens projekt är att tycka om Magnetic Fields. Jag känner att potentialen finns där, jag måste bara vänja mig - I don't want to get over you.

Publik, bra och dåligt. Jag tyckte om att ha uppsikt, sen gav det mig mest bara panik. Men vinet var gott.

Natt i en stad nära dig.

Jag vill gärna hjälpas åt. Kanske ha hjälp också. Få hjälp att hitta hem, för det blir så knepigt när man springer runt i sin egen stan och känner sig vilse(n). Är det inte lite lättare med stillhet?

Hösten kom tillslut, med besked. Man blåser bort lite, fast det känns. Det känns i alla fall. Och jag försöker ser lyckan i att begära det jag vill, inget mer. Sånt är lättare när luften är frisk och lätt att andas.
När jag cyklar till skolan på morgnarna är det som att blåsas ren, fri. Speciellt när jag kommer förbi dammen med fontänen. En vattenspegel med prickar. På andra sidan vägen tornar bokskogen upp sig med en roströd lövmatta under, som solen kan väcka. Det tycker jag om. i alla fall.