Den har liksom vuxit fast på något vis, den existentiella krisen. Men jag tror minsann den har mattats av en hel del av det här pluggandet, även om det bara just kommit igång. Det upptar all min tankekraft att läsa om kurser och bäringar och samarbetet mellan vev- och kamaxlarna i en tvärstycksmotor.
När regnet glittrar på rutorna och jag väntar mer än någonsin så infinner sig nog någon slags sinnesfrid, eller ett mellanrum. Jag tycker om det, massor. Speciellt i kombination med en välstädad lägenhet, vilket dessvärre inte är fallet just nu. Men jag ska ta tag i sånt, vilken dag som helst. (imorgon!)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar