Jag blir så glad när jag har såna samtal. Som med han som lyssnar, sådär uppmärksamt. Hans ögon som bekräftar det man säger och liksom ser igenom mig lite. Bruna ögon.
Det var några dagar sen nu, men jag tänker på det ändå.
För övrigt är jag så stolt över min mamma. Hon ska spela klarinett i en förstamajorkester, och jag som inte trodde hon mindes hur man gjorde.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar